Öppna bidrag

Transparency International Sverige presenterar
en kampanj för insyn i partiernas pengar

TI Sverige

Vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare

Laddar...

Riksdagspartierna tog emot över fem miljoner från privatpersoner under 2011

Moderaterna mottog över sju miljoner i bidrag från privatpersoner under valåret 2010

22 procent av Socialdemokraternas intäkter kom från lotteriverksamhet (2011)

Vänsterpartiet tog emot 150 000 kr av företag eller juridiska organisationer (2011)

Centerpartiets egna bolag delade ut 110 miljoner till partiet under valåret 2010

Riksdagspartierna hade 76 miljoner i intäkter från sin finansiella verksamhet (2011)

Hur vet vi detta? Siffrorna gäller endast partiernas riksorganisationer. Hämta källmaterialet

För musen över diagrammet för att se bidragen
Tillbaka till första sidan

”Svenska partier är inte mogna för granskning”

Öppna bidrags första intervju är med den pensionerade statsvetaren Gullan Gidlund. Hon skrev en statlig utredning om redovisning av partibidrag som blev klar 2004.

Gullan Gidlund välkomnar det lagförslag som enligt justitiedepartementet är på gång men är samtidigt rädd att förslaget blir en ”light-version” som till exempel inte omfattar personvalskampanjer eller partiernas organisationer på landstings- och kommunnivå.

Hur ser du på utvecklingen sedan 2004, när din utredning blev klar?

Utredningen lades ju i malpåse, vilket har att göra med att det har funnits ett genuint motstånd mot lagstiftning. Det intressanta var ju att socialdemokraterna vände under tiden som utredningen pågick. De blev mer positiva till lagstiftning. Innan dess var det ingen som ville ha lagstiftning. Det som har hänt under dessa år är att allt fler partier har blivit medvetna om att detta är en viktig fråga och att det behövs lagstiftning. Moderaterna är de sista som har vänt.

Jag tror att det har att göra med internationaliseringen, i Europarådet till exempel, där det pågår en del åtgärder mot korruption. Man finns i EU-sammanhang där man måste redovisa pengarna man får från EU. Man blir då medveten om hur det ser ut i andra länder och vilka problem som finns, vilka negative effekter som korruption och oegentligheter kan föra med sig för trovärdighet och sådana saker. Man är mer medveten om behovet av öppenhet och transparens i de här systemen. Jag har följt frågan sedan 1970-talet och har sett att partierna börjat förstå mer och mer behovet av lagstiftning.

I dag publicerar sju av åtta riksdagspartier sina intäkter på nätet enligt en gemensam redovisningsmall. Hur såg det ut när du arbetade med utredningen?

Då fanns en frivillig redovisning som partierna hela tiden hänvisade till som tillräcklig. Utredningsuppdraget innehåll en frågeställning om den redovisningen var tillräcklig. Svaret som jag levererade var att det inte var det.

”Den här frågan rör en demokratisk princip. Som väljare ska man veta vem som stödjer partierna. Det tycker jag definitivt.”

Dels visade vi att väldigt få kände till denna överenskommelse. Det som är väldigt viktigt i det här sammanhanget är öppenhet och tillgänglighet – att väljarna snabbt ska kunna ta till sig den här informationen om vilka intressen som ger pengar, och ville övergripande ekonomisk situation partierna har. Det var omöjligt på den tiden. Då skulle man ta kontakt med varje kansli för att få tag på de här uppgifterna.

Jag ville att det med lagstiftning skulle följa att partierna redovisar till exempel till riksdagen eller landstinget. På det sättet skulle man få en samlad översikt.

Det knepiga med överenskommelsen är att den inte gäller sverigedemokraterna. Över huvud taget så är den väldigt centralt orienterad. Det jag ville ha var en heltäckande lagstiftning som gäller på den regionala nivån i landstingen och den lokala nivån i kommunerna. Partierna arbetar på de nivåerna. Vi har ett väldigt stort kommunalt partistöd, ett stort landstingskommunalt partistöd och personval som är riktade till olika nivåer. Därför ska en lagstiftning vara heltäckande. Vad jag förstår, om man i lagförslaget följer överenskommelsen, så blir det inte heltäckande.

Är det möjligt att lagstifta om redovisning av partibidragen och samtidigt skydda valhemligheten?

Det är i alla fall något som andra länder har lyckats göra. Den här frågan rör en demokratisk princip. Som väljare ska man veta vem som stödjer partierna. Det tycker jag definitivt.

Jag hade i utredningen inget förslag om att slopa anonyma bidrag. Men flera andra länder lagstiftar mot anonyma bidrag. Jag tycker att man så långt som möjligt ska ha en öppenhet kring vem som ger pengar.

”Jag tycker att man så långt som möjligt ska ha en öppenhet kring vem som ger pengar till partierna.”

I USA är det inte omöjligt att förmögna människor ger pengar till båda partierna, eller att man ger pengar till kandidater från olika läger bidrag. Det beror på vilka frågor man stödjer. Det behöver inte vara så att man vet vad den här personen röstar på. Man kan vilja stödja det politiska systemet som helhet när man ger bidrag, eller att man tycker att vissa frågor är så viktiga att man vill stödja vissa kandidater som kan företräda olika partier.

Var bör den lägre gränsen för redovisning av bidrag från privatpersoner sättas?

Det här med 20 000 kronor som gräns finns väl kvar?

Vi har haft svårt att få tag i överenskommelsen i researcharbetet. Den från 2000 fanns som bilaga till din utredning, men i de filer som finns på www.regeringen.se är den borta.

Det var märkligt. Partiernas riksorganisationer borde själva kunna visa upp den. Det visar ju tillgänglighetsproblematiken som finns med frivilliga överenskommelser, förutom att de inte är heltäckande.

Men du menar att den lägre gränsen för redovisning av bidrag från privatpersoner bör vara 20 000 kronor?

Som jag minns tittade vi på hur det såg ut i de nordiska länderna när vi sker utredningen: Norge, Finland och Danmark. Det är mycket möjligt att de länderna ha justerat sina gränser. Men det var därifrån vi hämtade den siffran. Det är rätt vanligt att man tittar på vad som har gjorts i grannländer.

Vilka andra komponenter bör ett lagförslag lyfta fram?

Jag hoppas att personvalskampanjerna finns med. Jag skulle bli väldigt besviken om de inte är med. Ponera att de inte är det: att kandidaterna inte behöver redovisa via partierna varifrån de har fått pengar till sina kampanjer. Om man har en regel som säger att bidragsgivare som ger över 20 000 kronor måste kunna identifieras med namn så kan man komma undan det genom att ge 15 000 kronor till ett parti och resten av pengarna till kandidater som man stödjer. Där skulle det finnas ett kryphål.

Är det någonting som man känner till från forskning och studier av partifinansiering är att så fort det finns ett kryphål så utnyttjas det. Pengarna går den enklaste vägen.

”Jag tycker att man så långt som möjligt ska ha en öppenhet kring vem som ger pengar till partierna.”

Sedan misstänker jag att de lokala och regionala nivåerna inte kommer att finnas med. Det skulle vara förfärligt synd. I svenska partier finns rätt mycket pengar på de nivåerna tack vare de offentliga stöden. Det skulle vara väldigt synd om inte lagstiftningen skulle täcka det.

Samtidigt välkomnar jag verkligen att det kommer ett lagförslag trots att det har suttit väldigt långt inne. Att det inledningsvis blir en minimodell, en light-version, är inte ovanligt. Sedan måste man täppa till kryphål och stärka upp en sådan här lag. Det kan ta ett tag innan man får en lagstiftning som fungerar rätt bra.

Vad skulle man kunna tänka sig för sanktioner mot partier som ändå inte redovisar öppet?

Ett förslag som vi ansåg ganska naturligt var att partier som inte redovisar som de ska heller inte får något statligt partistöd. Sedan fanns det inget kontrollförslag i utredningen. Det skiljer sig åt väldigt mycket i olika länder. I Norge är det Stortinget som tar emot de olika redovisningarna, men Stortinget har ingen granskningsuppgift utan tittar bara på dem och förklarar att de har kommit in. Däremot måste man följa ordningen som skrivs in i lagstiftningen.

Kommer det fram att det inte stämmer blir det i stället politiska sanktioner, att partiet får problem att förklara sig. Att det blir medierna som får gå in och granska. Jag tror inte svenska partier är mogna får någon annan form av granskning. Krav på en mer juridisk granskning skulle komma om det vid en korruptionsskandal, men inte i nuläget.